Lysande utsikter

Lysande utsikter är en dokumentär som häromdagen visades för publik i kanalen SVT. En dokumentär om arkitekters idéer hur vi skall få en bättre värld. Kan låta ofarligt men här får man akta sig. Jag vet inte vad som är mest befängt att arkitekter kläcker ur sig den ena verklighetsfrånvarande idéen efter den andra eller att det till och med anses ingå i arkitektyrket att förkasta verkligheten som den är och fantisera ihop något som helt enkelt inte går ihop med verkligheten. Alla dessa "nyskapande" idéer är inget annat än förortsromantik från 50-talet i nutida tappning. Mannen bakom den fruktansvärda staden Brasília, Oscar Niemeyer, erkänner helt öppet att det ligger en socialistisk agenda bakom arkitekturen och stadsplaneringen, precis som all annan modernism. Att ha en politisk agenda bakom sin arkitektur kan aldrig bli bra.

En arkitekts uppgift måste vara att ta hänsyn till världen så som den ser ut och acceptera den hur grym eller ond den än kan tyckas te sig. En arkitekts uppgift måste vara att ta hänsyn till människans natur hur grym och falsk den än kan tyckas te sig. Arkitektur skall vända sig till människan och människans behov. Varför skall en person som bortser från förutsättningar och förkastar känd kunskap ses som en "nyskapare" eller en "visionär"? Skulle en pianist som inte kan någon musikteori och bara slår helt slumpmässigt på tangenterna ses som ett musikgeni? Enligt modernismen ja.

Varför anses man som en dålig människa om man accepterar världen och människan som den är? Det är inte mitt eller ditt eller någon annans fel att naturen är grym och destruktiv? Det råkar bara vara så den är skapad.

Den största utmaningen för arkitekterna idag verkar vara att lyckas skapa något mänskligt, något varmt, något idylliskt, hemtrevligt och trivsamt. Med all den teknik som vi har tillgång till idag skulle det egentligen vara en bagatell. Men det verkar som om tekniken sätter käppar i hjulen för folk. Det verkar som om den moderna tekniken är den största bromsklossen, den som hindrar folk från att se klart. För de tror att tekniken kommer lösa våra problem. Att vi nu, bara för att vi har "hypermodern teknik" inte längre behöver ta hänsyn till mänskliga behov. Att husen, bilarna, kläderna, möblerna inte behöver vara vackra. Att maten inte behöver god. Att filmerna, musiken och litteraturen inte behöver vara bra. Att kunskap är något som ingen behöver ta hänsyn till.

Corbusiers kloster

I kunskapskanalens serie om banbrytande arkitektur har man nu behandlat Le Corbusiers smaklösa kloster La Tourette. Tänker egentligen inte orda så mycket om Le Corbusier och hans skruvade idéer man kan med fördel läsa Theodore Dalrymples krönika Den inhumane Le Corbusier. Men något som jag alltid förvånas över när jag ser ett verk av corbusier är hur han kunde lyckas skapa något sådant vidrigt? Jag vet inte hur han gjorde. Men en sak kan man i alla fall fastslå, jag vet hur han inte gjorde. Le Corbusiers verk är ett typexempel på hur man "nyskapar" genom att förkasta all tidigare kunskap på området. Om Corbusier hade varit pianist hade ett verk av honom varit att helt slumpmässigt slå på tangenterna med handflatorna så hårt han bara kunde. Så att det gör ont i öronen, från början till slut.

Det finns musikteori av en anledning, ackord bygger på en sammansättning av toner som klingar bra tillsammans. Ackord baseras på skalor, dur och moll, tonarter alla olika element i den teoretiska delen av musiken. Den som har kunskap om musikteori, om vilka toner som klingar bra tillsammans har förutsättningar för att skapa vackra musikstycken. På samma sätt är det inom arkitektur och andra konstformer.



Här bor munkarna. Hur de står ut vet jag icke. Men i denna borg av tomhet, detta tempel av kyla, denna illustration av människans ondska ska de tydligen husera.