Industrilokaler

Industrilokaler är något som man förknippar med fult, när man tittar ut över den "moderna" staden så är det nästan alltid något industrirelaterat som sticker upp någonstans. Det kan var en silo, en kran eller en skorsten som har mage att förstöra utsikten. Men många accepterar att det är på detta sätt just för att det är industrier, en industri förväntas inte ta något estetiskt ansvar en industri är endast något som används för att producera något på ett så effektivt sätt som möjligt. Men om man betänker att en silo kommer att stå där i kanske upp till hundra år och att den varje dag kommer att vara synlig för tusentals människor som blickar ut över staden är det då inte rimligt att man bygger silon på ett så estetiskt fulländat sätt som möjligt. Har det alltid varit så här? Nej det har det definitivt inte. Förr la man ner ett enormt arbete på att göra industrier vackra. Kolla här på ringstorps vattentorn:

Om man jämför med ett "modernt" vattentorn blir det hela väldigt pinsamt. Hur kan ett vattentorn ala "svampen-modellen" kallas för modernt när det uppenbarligen inte alls har samma kvalitet som ett icke-modernistiskt vattentorn eller industrilokal? Hur kunde detta ske? Varför ska vi acceptera att industrier får vara fula bara för att de är industrier, en industrilokal är en byggnad som vilken som helst. De är också ofta väldigt stora och tar upp mycket plats i staden. Det vore betydligt mycket rimligare om de var så estetiskt tilltalande som möjligt.
Münchenbryggeriet är ett fantastiskt exempel på en industrilokal som förgyller stadsbilden. Återigen betänk att en industrilokal tar upp väldigt mycket plats och skådas därför av många dagligen. Ett annat exempel är Bobergs gasklockor:

Reportage om norra hamnen i Hälsingborgs Dagblad

Hälsingborgs Dagblad gör ett reportage om Norra Hamnen, beläget i centrala Hälsingborg, tio år efter att det byggdes. Senare har även Dunkers kulturhus uppkommit i området under denna tio års period. Jag besökte området när det var nytt och även senare dock kan jag säga att jag är inte särskilt imponerad av området i sig, arkitekturen är ungefär lika kul som rostig spik i anus, allt känns allmänt konstlat och nu jävlar ska vi bygga ett "sätta staden på kartan monument"-känslan är påtaglig. Nåväl det senare byggda Dunkers kulturhus är kanske lite bättre men tyvärr så har man glömt att ett hus även har en fasad som behöver göras vid och utsmyckas istället har man bara målat hela komplexet i vitt. Det lustiga är att området är tänkt att vara för de lite mer välbärgade med tanke på lägenhetspriserna men själva arkitekturen och planeringen bygger på modernistiska ideal? Detta är en paradox utan dess like då modernismen uppkom som en marxistisk motreaktion mot de välbärgade och deras kultur nu byggs alltså ett hem för borgare i denna stil?

Resultat kan omöjligtvis bli bra (eftersom det bygger på felaktiga antaganden om vad arkitektur är) och det blir det inte heller. Norra hamnen och liknande projekt blir på så sätt en sorglig påminnelse om ett förlorat samhälle som drevs av hantverk, kvalitet och skaparglädje. Vidare i artikeln påstår man att man hellre besöker norra hamnen än Väla, Fredriksdal eller Tågaborg. Väla är inte så mycket att säga om ett tråkigt köpcentrum som det finns en miljard av i världen är inget skit att se, jag antar att han menar Fredriksdals miljonprogram-bebyggelse och inte friluftsmuseet. Men Tågaborg??? Denna fantastiska stadsdel som ligger underbart ovanför landborgen, visserligen ganska så hårt modernistiskt misshandlad framförallt på Karl X Gustavsgata men överlag är stadsdelen välbehållen med vackra jugendvillor och många
vackra hörnhus och välputsade fasader. Landborgspromenaden är ett av de vackra stråk man kan avlägga till fots. Jag väljer detta område framför det konstlade modernist-snobb-projektet norra hamnen varje dag i veckan.



Jugendvilla på Karl X Gustavsgata bara den gör Tågaborg värd ett besök.

Vidare påstår man att "Tre stora kulturinstitutioner – Stadsteatern, Konserthuset och Dunkers – ligger som en vitkalkad ringmur runt om området." Eller som jag ser det tre fruktansvärda funkismonument som borde rivas snarast.

Helsingborgs konserthus ritad av stadsvandalisten Sven Markelius sm bland annat haft den dåliga smaken att rita Sverigehuset, Folkets Hus och en hötorgsskrapa. Nä modernistsnobbiga projekt som norra hamnen är inget vi borde syssla med överhuvudtaget gör om gör rätt.

Varför modernistisk design aldrig kan vara modern

Många gånger hör man talas om det moderna samhället ja nästan dagligen är det någon som häver ur sig detta begrepp. Själv ogillar jag denna benämning av vårt nuvarande samhälle och den tid vi lever i. Jag skulle hellre vilja tala om det modernistiska samhället, då i princip all ny design som finns runt omkring är inspirerad av modernistiska ideal. Men vadå är inte ett modernistisk samhälle modernt? Nä, det hävdar jag bestämt att det inte är, jag skulle vilja hävda att de är motsatser.

Eftersom de modernistiska produkterna inte bygger på kvalitet utan de byggger på en felaktig definition av vad "modernt" är (och bör sträva efter). Något som är modernt bör även hålla en kvalitet, när man talar kvalitet så finns det några begrepp som skall vara inkluderade i begreppet. Dessa är hållbarhet såklart, funktion och (hör och häpna) framförallt den ska vara vacker att titta på. Ögat bestämmer vad som är vackert inget annat eftersom vi har ett behov av att omge oss av vackra saker kan endast ögat bestämma vad som är vackert. Ögat känner igen kvalitet som ett hantverk om objektet saknar en hantverks-känsla avfärdar ögat detta som skräp och signalerar till kroppen att man är omgiven av skräp vilket får en att må sämre.

En radio eller telefon skall inte bara vara en bit skräp när man tar ut batterierna de skall vara trevliga att titta på, en bil eller buss skall inte bara vara en sak man tar sig från punkt a till ö med osv... Detta tar inte modernismen hänsyn till den tar endast hänsyn till funktionen eftersom i princip allt är modernistiskt i dagens samhälle får vi på detta sätt en försämrad livskvalitet.

Vad som är modernt måste sträva efter att inneha kvalitet annars får vi således som jag nyss gick igenom en försämrad livskvalitet. En sak som funktionalisterna gjorde var att strypa den naturligt utvecklade jugendstilen och senare även tjugotalsklassicismen (Art deco) en motreaktion på funktionalismen som stod närmare den tidens marxistiska och socialistiska ideal som ville utrota den "borgerliga kulturen". Detta pågår än idag den naturliga utvecklingen har frysts av modernismen ända sedan säg cirka 1930-1950 till idag lite beroende på vilken typ av produkter vi pratar om. Ett samhälle måste sträva efter att det moderna innehar kvalitet annars får vi ett samhälle som bygger på negativism och subjektivism. Ett samhälle måste bygga på en grund av positiva värden som är sanna för att kunna utvecklas på ett naturligt sätt.

Vad som är modernt kan inte bestämmas efter vad som är populärt eller av vad någon tyckare säger. Det som är modernt måste bestämmas av kvalitet så har det alltid bestämts innan modernismen gjorde intåg och "ströp" utvecklingen. På så sätt kan en modernistisk byggnad aldrig ha kvalitet eftersom den bygger på ett felaktigt antagande om vad kvalitet är och på så sätt kan den heller aldrig bli modern eftersom något som är modernt måste bygga på kvalitet. På samma sätt kan aldrig en låt som är med i melodifestivalen vara bra eftersom den bygger på felaktiga premisser om vad musik är, skolmaten kan aldrig bli lika god som hemlagad mat eftersom den bygger på felaktiga premisser om vad matlagning är osv..

Banbrytande arkitektur i kunskapskanalen

Jag såg nyss eller var det kanske tidigare under kvällen? Programmet "Banbrytande arkitektur" på kunskapskanalen, en fransk dokumentär om arkitektur. Programmet säger sig vilja "lägga fokus på de byggnader som förändrade och förnyade den moderna arkitekturen" redan här börjar man ana oråd. När man sedan läser att ett byggnadsverk av Alvar Aalto(!?) ska avhandlas börjar det på allvar kännas som att det här ligger en burk post-modernistisk propaganda begraven. Alla som har sett en byggnad av Alvar Aalto vet att det inte är någon trevlig syn, alla som har pluggat i Uppsala känner till V-Dala nation, en Alvar Aalto-byggnad är inget annat än en vandalisering av staden.

Banbrytande arkitektur i kunskapskanalen blir ett sätt för modernisterna att försöka rättfärdiga sin vandalisering av staden. Ett sätt att säga till folket kolla här skövlingen av de gamla "omoderna" husen och ersättningen av nya "moderna" var nödvändig för de var ju ändå så omoderna de där gamla husen och inte alls varken banbrytande eller förnyande på något sätt. I kvällens avsnitt behandlades Bauhaus-projektet av Walter Gropius, detta vidriga komplex, denna vedervärdiga skapelse. Utmålas i dokumentären som det arkitektoniska mästerverk den är motsatsen till, det är beklämmande att höra yrkesgruppen som har hand om byggandet i våra städer berömma den här typen av vandalism. Kommentarer av typen kolla här han har låtit elementen få spela den största rollen i inredningen!? Är det inte fantastiskt? Kanske var det så att man undanhöll element tidigare från inredningen just för att de är fula?

Bauhaus-projektet kallas också för minimalism vilket det absolut INTE(!) är. Det enda det är, är en snedvriden och feluppfattad bild av arkitektur. Gropius sade sig vilja enligt marxistiska ambitioner förkasta alla "borgerliga" uttryck som snedtak, kolumner, ornament, symmetrier etc. Men vad man inte tänker på är att dessa "borgerliga" uttryck är just vad ögat uppfattar som vackert och därför kan en byggnad som förkastar dessa uttryck aldrig vara vacker. Men Gropius drevs mer utav av marxistisk ideologi än utav en arkitektonisk. Tanken på att nästan alla hus i dag och de senaste 40 åren har varit inspirerade av Bauhaus-rörelsen är skrämmande än mer skrämmande är att väldigt få reflekterar över deras vandaliserande egenskaper över staden och sin omgivning. Vi har alltså idag en arkitektonisk skola som går ut på att förkasta allt som är vackert(!?).

Nåväl, inget är så dåligt att det inte finns vissa ljusglimtar. I ett av programmen behandlas Operan i Paris, ja den gamla! Den riktiga! L'Opéra Garnier ritad av Charles Garnier vad den gör i samma serie som Aalto och Bauhaus vet jag inte riktigt kanske har jag missuppfattat något!?
Även en del andra vackra byggnader som Posthuset i Wien, en fantastisk jugendbyggnad, sägs ingå i programserien. Dock vad man gör när man låter Aalto och Bauhaus ens ingå i en programserie av detta slag är att man likställer dessa som något lika värdefullt som jugend- och barockbyggnader. På ett sätt hävdar man att modernistisk arkitektur är lika mycket värt som jugend-, barock- eller art déco-stil. Allt för att rättfärdiga en fortsatt vandalism och värst av allt de tänker inte ens på det själva.

Kvartersstaden

De görna ytorna försvinner när staden växer och förtätas skriver svd jojomensan. Det hemska med förtätning målas i artikeln upp som att de gröna ytorna försvinner när staden förtätas och det byggs nytt. Jag tror och hoppas att det inte är så de menar jag skall strax återkomma till varför. Ni som har läst mitt förra inlägg (ja, alla ni!) om stadsplanering kanske redan anar, ni har redan förstått vad det handlar om!?

Låt oss först titta på hur de gamla stadskärnorna såg/ser ut (gå ut och titta!) jo just det man byggde så tätt och trångt som möjligt. Kanske ett litet torg här och var en gräsplätt kan förekomma i närheten av större kyrkor.

Om man ser det uppifrån, ur ett fågelperpektiv, skall det bildas ett vackert mönster av de olika hustaken. Så här! Som på bilden! Här representerat av Prag. Så skall det se ut i en sådan stad trivs man där folk är nära varandra där man kan göra allt som hör staden till.

Vidare säger Jerker Söderlind "Explosionen av stora köpcentrum som står emot viljan till blandad stadsmiljö." helt rätt. Anledningen till att man bygger en stad är för att man ska få nära till saker. Att behöva ta bilen till affären eller jobbet hör inte staden till då kan man lika gärna bo i skogen. Staden är till för att minska avstånden mellan människor man skall sträva efter att allt som man behöver finns inom några kvarter. Man skall sträva efter att kvarteren skall bestå av affärer, bostäder och arbete inte att där borta ligger alla affärer för sig, där borta på andra sidan ligger alla industrier och där borta ligger alla bostäder.

Det jag hoppas man menar med "När staden växer inåt försvinner grönytor" är att det hemska inte ligger i att grönytor försvinner utan att det som grönytorna kommer ersättas av nämligen modernistiska ideal. De modernistiska fulhusen med sin extremt låga kvalitet och skruvade ideer om vad stadsplanering är. Om grönytorna hade ersatts av riktig stad, riktiga hus som är byggda efter skönhetsideal och mänsklig hänsyn. En gräsyta som ersätts av nya vackra hustak som förgyller fågelperspektivet, nya trånga gator och gränder att upptäcka, nya affärer och bagerier som kommer att öppna.

En grönyta som ersätts av nya vackra välputsade fasader, vackert spröjsade fönster och klädda tak är en seger för staden. En grönyta som ersätts eller för den delen minsta lilla modernistiska förtätning eller ingrepp i staden är en stor förlust ett steg närmare stadens död då kan grönytan lika gärna vara kvar.

Mer om Hagalund

I mitt förra inlägg berörde jag den gamla kåkstaden Hagalund. På hemsidan http://www.hagalundsvanner.com/default.asp kan man läsa om och titta på bilder från gamla Hagalund. Hagalund var ett av de allra första exemplen på förstäder i Sverige. Folk hade det fattigt men om man tittar på bilder så slås man bland annat av att de vackert spröjsade fönstren har klätts med ordentliga gardiner. Något som inte är speciellt vanligt idag, särskilt inte spröjsade fönster. En annan sak är att barnen de allra fattigaste i dåtidens samhälle har finare kläder än de flesta av dagens överklass. De vackra, välutsmyckade, hantverksskickligt utförda husen som var grunden för att även de fattiga kände en trivsel och stolthet. Det känns smått otroligt att det kunde uppföras den här typen bebyggelse, utan bilar släpades material på kärror ett enormt arbete som urfördes efter det ordinarie jobbet, när vi idag måste ha fem arkitkter, sju inredningsdesigners, tjugo olika maskiner och femton polacker för att överhuvudtaget åstadkomma något. Som dessutom inte alls kommer upp i den skönhets och trivsel-klass som husen i Hagalund eller någon annan bebyggelse från den här tiden. Nu när vi har de bästa möjligheterna presterar vi det sämsta resultat.

Här skildras Hagalund av konstnären Olle Olsson:
Ingen konstnär skulle på samma sätt kunna skildra en förort av idag eller för den delen ett kvarter byggt efter dagens modernistiska modell. Kanske är det så att våra ögon känner igen kvalitet, ett äkta hantverk som får en att må bra, som får en att trivas, får en att känna sig stolt.

När man ser att det som idag byggs hus på ett massproducerat vis på ett sätt som inte känns rätt, någonstans har vi kommit vilse, någonstans känns det som vi försöker fuska. Då måste det vara något som är fel, under alla andra tidsperioder från då människan började bygga hus har det alltid känns rätt man skulle aldrig få för sig att säga vilka fula hus man byggde på 1800-talet, 1700-talet eller medeltiden. Husbyggarkonsten har ständigt utvecklats ända fram till funktionalismens genombrott då skedde en kraftig försämring som bara har fortsatt. Man kan inte fuska, sanningen kommer ikapp, man kan inte vinna över naturen på något sätt straffas man alltid när man försöker fuska med naturlagarna.

Vi vet inte längre hur man bygger en stad.

I en artikel i svenska dagbladet bekräftas det att vi i dag är så förvirrade och så vilsna att vi inte längre vet hur man bygger en stad. Vi har utbildade experter på stadsbyggnad, vi har arkitekter som har gått 6 år i skolan som de var tvugna att ha toppbetyg för att komma in på. Aldrig någonsin har vi haft så många expeter på just stadsplanering och stadsbyggnad. Ändå verkar det som vi vet mindre än vi någonsin har gjort om detta område. Inte bara är den "modernistiska" arkitekturen så fruktansvärd ful att man mår illa av att vistas i närheten av den. Den är också kvalitativt undermålig hur ofta hör man inte talas om fuktskador och dylikt.

År 1960 bodde det 808 294 personer i Stockholms kommun 1980 bodde det 647 214 inte förrän nu är vi i fas med 1960 då 810 120 bor i kommunen. Vad säger detta? Helt plötsligt då modernismen slog genom tömdes innerstaden på folk. Folk som hade bott kanske 10 personer i ett hus där det i dag knappt går in två. Usch vad hemsk att tvingas bo nära andra människor, fy bubblan. Man bestämde att staden var alldeles för trångbodd för att staden skulle vara "modern" man byggde blixtsnabbt upp förorter, ni kan historien låt oss inte älta den. Poängen är att om alternativet till den trångbodda staden är "miljonprograms-förorten" väljer människan trångboddheten.

Ett bra exempel är Hagalund som man rev, Hagalund var en stadsdel som uppskattades av sin befolkning, den var inte "modern", där fanns inte tillstymmelse till dagens bekvämligheter, den låg avsides. Men det fanns en värme och en samhörighet där, mer än så behöver man knappt. Bekvämligheter ställs mot mänsklig närhet och samhörighet. Lyckan ligger att finna i relationer mellan människor, vilket husen i dagens blåkulla representerar motsatsen till.

Jag vet inte om det är därför som man uppfattar trånga, mindre "välplanerade gränder" och smala gångar som mysiga. Kanske är det därför folk vallfärdar till städer som Florens, Prag och Venedig städer som är byggda för människor inte bilar på estetiska ideal som grund inte byggda på modernistiska ideal. Om alla städer byggdes på detta sätt hade man inte behövt åka till dessa platser enbart för att få uppleva en riktig stad.

Lokaltrafiken är uppfunnen, städer behöver inte byggas för bilar andra färdmedel som cyklar är också gångbara. Genom att bygga staden för bilen, det kan tyckas naturligt vi är trots allt "modäna" människor vi har bilar det är vårt primära färdmedel, skapar man även många problem. Man måste skapa parkeringsplatser, bredare gator, glesare bebyggelse, oljud osv. Det är ingen männsklig rättighet att ha en bil och en egen parkeringsplats. Kom ihåg att ju fler lösningar man skapar desto fler problem skapar man. En anledning till att man behöver en bil - man har långt till jobbet. Men vad man inte tänker på är varför man har långt till jobbet? Eftersom vägnätet gör staden glesare bytyder det också att bilen på så sätt "hjälper till" att skapa de avstånd den egentligen är lösningen på. Stora köpcentrum i utkanterna av städerna där man kan parkera sin bil och storhandla de saker man annars måste handla på ett inte alltför rimligt gångavstånd, för att inte tala om orka kånka på, är en bekväm och modern lösning kan man tycka. Dock är det sådana saker som skapar ett bilbehov som i sin tur skapar större avstånd.

Man dör inte av trångboddhet, man kan faktiskt må bra av att bo tillsammans med andra människor, man överlever om man vistas i trånga gator, man kan ha ett fungerande liv genom att endast använda sig av färdmedel som lokaltrafik, cykel och gång.

Lusthusporten?

Vad är en Lusthusport? Undrar kanske någon, varför döpa en blogg till Lusthusporten?

Villa Lusthusporten är en byggnadsminnesmärkt jugendvilla belägen på Djurgården i Stockholm. Den är ett exempel på allt som arkitektur ska handla om, man imponeras, man vänder sig om, man mår bra av att titta på den. Här är den i all sin fullänade skönhet:

Med tanke på att den är en bra bit över hundra år skulle man ju lätt kunna tro att vi har förädlat och byggt vidare på den här stilen och försökt förbättrat den.













Men om man jämför med en nybyggd villa:

















Undrar man: vad har hänt? Vad är det här? Är det här ett skräckexempel? Nej, tyvärr ser alla nybyggda villor ut så sådär. Är det det som kallas för framsteg, är det det här som kallas för utveckling? Varför har det blivit såhär?

Detta är ett tydlig exempel på hur den moderinstiska ideologin har skövlat fram och sakta men säkert påhejad av socialistiska ledare fördärvat en underbar konst, på ett sätt fördärvat stadbyggnadskonsten. Ironiskt nog vill numera även borgliga politiker göra allt för att rasera den borgerliga kulturen och den hållbara arkitekturen. Se bara på Mikael Söderlund med flera. En så kallad nyurbanistisk rörelse har vuxit fram den är dock inte särskilt representerad i närheten av makten. Tyvärr är nyurbanismen den enda röst, den enda tillstymelse till motkraft till detta vanisinne som pågår. Få känner till nyurbanismen ännu färre bekänner sig till den.

Märkligt kan tyckas då insändarsidorna fyllas av hat och folkopinionen oftast motsätter sig då vansinniga nybyggen skall sjösättas. Modernisterna slår lätt ifrån sig med att kalla dessa för konservativa och bakåtsträvare. Kanske är det så att motsägarna tar åt sig, vill inte framhäva sig som konservativa de vill på ett sätt stå för ett "modernt-samhälle" och accepterar då att det är väl såhär det ska vara. För smak är ju subjektiv har vi fått lära oss. Men skenet bedrar, de största bakåtsträvarna är egentligen modernisterna själva som vägrar acceptera att deras sätt att bygga hus bygger på felaktiga premisser om vad skönhet, utveckling och hållbarhet innebär.

Ett första inlägg - en förklaring

Inspirerad av bloggar som http://stadskultur.blogspot.com/ och http://negativism-kritik.blogspot.com/ startar jag nu min egna sida badam dam! Jag har under en längre tid känt att det finns en destruktiv strömning i samhället, en farlig ideologi som hotar eller i princip har raserat samhället framförallt inom arkitektur, stadsbyggnad, klädmode och produktdesign. Först kan den verka ofarlig, den säger sig stå för den sanna läran, den påstår sig vilja rasera samhällets normer, den säger sig utgå från att alla estetiska värden är subjektiva. Man kan lätt bli lurad av denna ideologi, jag har varit det, du har säkert också varit det. Jag menar fraser som "skönhetsideal ändras med tiden" låter väl inte alltför provcerande man kan rentav tycka det låter lite mysigt och hemtrevligt som något man själv skulle vilja stå för. Men här får man akta, här får man passa sig noga så man inte hamnar på djupt vatten bara för att man skulle vilja att något är sant blir det inte automatiskt sant. Sanningen är att skönhet och estetik är lite subjektivt men i allra högsta grad och till största delen är den objektiv och följer vissa värderingar och mönster.

Jag talar så klart om den vidriga, avskyvärda och farliga modernismen, det där om att den är farlig var menat lite som ett skämt men frågan är om den inte är mycket farligare än vad vi någonsin kan ana.