Vi vet inte längre hur man bygger en stad.

I en artikel i svenska dagbladet bekräftas det att vi i dag är så förvirrade och så vilsna att vi inte längre vet hur man bygger en stad. Vi har utbildade experter på stadsbyggnad, vi har arkitekter som har gått 6 år i skolan som de var tvugna att ha toppbetyg för att komma in på. Aldrig någonsin har vi haft så många expeter på just stadsplanering och stadsbyggnad. Ändå verkar det som vi vet mindre än vi någonsin har gjort om detta område. Inte bara är den "modernistiska" arkitekturen så fruktansvärd ful att man mår illa av att vistas i närheten av den. Den är också kvalitativt undermålig hur ofta hör man inte talas om fuktskador och dylikt.

År 1960 bodde det 808 294 personer i Stockholms kommun 1980 bodde det 647 214 inte förrän nu är vi i fas med 1960 då 810 120 bor i kommunen. Vad säger detta? Helt plötsligt då modernismen slog genom tömdes innerstaden på folk. Folk som hade bott kanske 10 personer i ett hus där det i dag knappt går in två. Usch vad hemsk att tvingas bo nära andra människor, fy bubblan. Man bestämde att staden var alldeles för trångbodd för att staden skulle vara "modern" man byggde blixtsnabbt upp förorter, ni kan historien låt oss inte älta den. Poängen är att om alternativet till den trångbodda staden är "miljonprograms-förorten" väljer människan trångboddheten.

Ett bra exempel är Hagalund som man rev, Hagalund var en stadsdel som uppskattades av sin befolkning, den var inte "modern", där fanns inte tillstymmelse till dagens bekvämligheter, den låg avsides. Men det fanns en värme och en samhörighet där, mer än så behöver man knappt. Bekvämligheter ställs mot mänsklig närhet och samhörighet. Lyckan ligger att finna i relationer mellan människor, vilket husen i dagens blåkulla representerar motsatsen till.

Jag vet inte om det är därför som man uppfattar trånga, mindre "välplanerade gränder" och smala gångar som mysiga. Kanske är det därför folk vallfärdar till städer som Florens, Prag och Venedig städer som är byggda för människor inte bilar på estetiska ideal som grund inte byggda på modernistiska ideal. Om alla städer byggdes på detta sätt hade man inte behövt åka till dessa platser enbart för att få uppleva en riktig stad.

Lokaltrafiken är uppfunnen, städer behöver inte byggas för bilar andra färdmedel som cyklar är också gångbara. Genom att bygga staden för bilen, det kan tyckas naturligt vi är trots allt "modäna" människor vi har bilar det är vårt primära färdmedel, skapar man även många problem. Man måste skapa parkeringsplatser, bredare gator, glesare bebyggelse, oljud osv. Det är ingen männsklig rättighet att ha en bil och en egen parkeringsplats. Kom ihåg att ju fler lösningar man skapar desto fler problem skapar man. En anledning till att man behöver en bil - man har långt till jobbet. Men vad man inte tänker på är varför man har långt till jobbet? Eftersom vägnätet gör staden glesare bytyder det också att bilen på så sätt "hjälper till" att skapa de avstånd den egentligen är lösningen på. Stora köpcentrum i utkanterna av städerna där man kan parkera sin bil och storhandla de saker man annars måste handla på ett inte alltför rimligt gångavstånd, för att inte tala om orka kånka på, är en bekväm och modern lösning kan man tycka. Dock är det sådana saker som skapar ett bilbehov som i sin tur skapar större avstånd.

Man dör inte av trångboddhet, man kan faktiskt må bra av att bo tillsammans med andra människor, man överlever om man vistas i trånga gator, man kan ha ett fungerande liv genom att endast använda sig av färdmedel som lokaltrafik, cykel och gång.