söndag 21 juni 2009

Kvartersstaden

De görna ytorna försvinner när staden växer och förtätas skriver svd jojomensan. Det hemska med förtätning målas i artikeln upp som att de gröna ytorna försvinner när staden förtätas och det byggs nytt. Jag tror och hoppas att det inte är så de menar jag skall strax återkomma till varför. Ni som har läst mitt förra inlägg (ja, alla ni!) om stadsplanering kanske redan anar, ni har redan förstått vad det handlar om!?

Låt oss först titta på hur de gamla stadskärnorna såg/ser ut (gå ut och titta!) jo just det man byggde så tätt och trångt som möjligt. Kanske ett litet torg här och var en gräsplätt kan förekomma i närheten av större kyrkor.

Om man ser det uppifrån, ur ett fågelperpektiv, skall det bildas ett vackert mönster av de olika hustaken. Så här! Som på bilden! Här representerat av Prag. Så skall det se ut i en sådan stad trivs man där folk är nära varandra där man kan göra allt som hör staden till.

Vidare säger Jerker Söderlind "Explosionen av stora köpcentrum som står emot viljan till blandad stadsmiljö." helt rätt. Anledningen till att man bygger en stad är för att man ska få nära till saker. Att behöva ta bilen till affären eller jobbet hör inte staden till då kan man lika gärna bo i skogen. Staden är till för att minska avstånden mellan människor man skall sträva efter att allt som man behöver finns inom några kvarter. Man skall sträva efter att kvarteren skall bestå av affärer, bostäder och arbete inte att där borta ligger alla affärer för sig, där borta på andra sidan ligger alla industrier och där borta ligger alla bostäder.

Det jag hoppas man menar med "När staden växer inåt försvinner grönytor" är att det hemska inte ligger i att grönytor försvinner utan att det som grönytorna kommer ersättas av nämligen modernistiska ideal. De modernistiska fulhusen med sin extremt låga kvalitet och skruvade ideer om vad stadsplanering är. Om grönytorna hade ersatts av riktig stad, riktiga hus som är byggda efter skönhetsideal och mänsklig hänsyn. En gräsyta som ersätts av nya vackra hustak som förgyller fågelperspektivet, nya trånga gator och gränder att upptäcka, nya affärer och bagerier som kommer att öppna.

En grönyta som ersätts av nya vackra välputsade fasader, vackert spröjsade fönster och klädda tak är en seger för staden. En grönyta som ersätts eller för den delen minsta lilla modernistiska förtätning eller ingrepp i staden är en stor förlust ett steg närmare stadens död då kan grönytan lika gärna vara kvar.

2 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivet. Sammanfattar ungefär mina tankar, utan att jag ens visste om att jag hade dem.

    Tänk om man fick läsa något med den här inställningen i SvD.

    SvaraRadera
  2. Det är det som jag tror är den största faran med modernismen många tänker inte ens på att den existerar. Jag tror inte att många människor vet om att de tillhör eller indirekt stödjer dessa ideal. Än mindre har de reflekterat på vad ett samhälle uppbyggt på en subjektiv och negativistisk grund kan innebära.

    SvaraRadera