torsdagen den 28:e januari 2010

Bakåtsträvan

Random internetkommentar till random internetartikel om random modernist-projekt:

"...Det är dags börja bygga moderna hus!...."

-Framåtsträvare.

Är det så att man är framåtsträvare om man vill ersätta kvalitet med halvfabrikat? Jag ser det mer som bakåtsträvande. Alltså att man strävar åt något som är sämre än det befintliga. Det måste väl vara bakåtsträvande i sin renaste form? Vore kul om någon modernist kunde reda ut begreppen och förklara varför man strävar framåt när man ersätter kvalitet med halvfabrikat.

fredagen den 15:e januari 2010

Kort reflektion: Att lita på sin smak.

Varför har folk så svårt att lita på sin smak när det kommer till vissa saker? När det gäller mat så har alla vuxna en ganska tydlig smak för det de tycker om. Ofta finns det vissa saker som man inte tycker om när man var liten men som man tycker om när man blir äldre. Och alla vuxna människor har en ganska så bra känsla för vad som är bra kvalitet när det kommer till matlagning, detta har med referenser att göra desto mer mat man har ätit desto fler referenser har man skaffat sig. Och därför kan man lättare avgöra huruvida någonting är kvalitativt eller icke. Eftersom mat är något som alla "tvingas utsätta sig för" så har människor generellt många referenser. Men alla vuxna tycker inte om samma sak det har så klart att göra med att alla inte har lika många referenser men även alla har en personlig smak.

Poäng nummer ett: Den som flest referenser har större chans att lyckas skilja på kvalitet och icke-kvalitet.


Poäng nummer två: Jag tror väldigt få skulle laga en maträtt till sig själv enbart utifrån premissen att den är "provocerande", "normkritisk", "utmanande", "gränsöverskridande osv.

Det är inget fel om maträtten är dessa egenskaper ej heller är det tillräcklig för att skapa en tillfredsställande måltid. En god måltid måste skapas utifrån bra råvaror och tidigare kunskap så som recept och så vidare.

Därför skapar vi ofta ett i vår iver att vara nyskapande ett tunnelseende som begränsar där man måste uppfinna hjulet på nytt varje gång. Därför är ett recept, som är kunskap nedtecknad, något som kan vara en del i ett nyskapande. Receptet är något som befriar inte något som begränsar.

onsdagen den 9:e december 2009

John Lautner, provocerande arkitekt

Ännu en i raden av SVT-dokumentärer om så kallade "provocerande" arkitekter som är kända och hyllade enbart på grund av att de kallas "provocerande". För tydligen är det något bra att vara "provocerande" särskilt inom arkitektur och konst (dock har någon aldrig förklarat varför). Men är det verkligen så att de verkligen var/är "provocerande" eller är det bara något som modernister vill vara och kalla sina fränder? En plattityd månne!? Något som blir sant för att det upprepas hela tiden. För hur många människor blir egentligen "provocerade" av så kallad "provocerande" arkitektur?

Det verkar snarare som om det värsta som skulle kunna drabba både arkitekter och folk i allmänhet är klassicistisk arkitektur som anses "förlegad" ord som "vi måste också få sätta våra avtryck" "det där var snyggt för 100 år sedan men inte nu" osv används flitigt. Så det är egentligen den klassicistiska arkitekturen som provocerar folk. Men den kallas inte för provocerande!?

En liten reflektion.

torsdagen den 5:e november 2009

Domedagsprofetia

Visserligen är Stockholm redan nu halvt förstörd av diverse klåfingriga idioter. Detta borde dock inte rättfärdiga ytterligare idiotiska ingrepp. Tyvärr verkar idioterna, med noll respekt för kultur, estetik, värme och humanitet fortsatt ha ett stort inflytande. Tyvärr ser jag ingen ljusning, det skrämmer mig. Stockholm sållar sig antagligen till slut till den långa raden av förlorade städer. Hoppet är det sista som överger en dock.

En sak som är påfallande vanlig är att många blandar ihop korten i sådana här diskussioner. För att förtydliga än en gång, bara för att man inte vill se en massa känslokalla och menlösa fasader stirra mot en så betyder det inte att man

1. "Vill att allting ska vara som det alltid har varit"

2. "Vill att det inte ska byggas någonting nytt" och

3. Man är EJ heller så kallad "bakåtsträvare" på grund av denna inställning.

Tvärtom jag vill att det skall byggas (mycket). Jag vill att saker och ting skall utvecklas. Men om det som var innan är påfallande bättre än det som kom efter så innebär det INTE (obs!) en utveckling. Låt exemplifiera detta med att ta till exempel uttrycket "Jag är hungrig". Om regeringen helt plötsligt skulle få för sig att man istället för frasen "Jag är hungrig" skulle ge ifrån sig ett läte i stil med: "öhhhh hhhöhö uhhhhhhhhhhh" så är det INTE (obs!) en utveckling av språket. Ej heller är man "bakåtsträvare" om föredrar att säga "Jag är hungrig".

Problemet är INTE att det byggs, problemet är när det som byggs är fult, känslokallt och omänskligt. Man är INTE (dubbel obs) bakåtsträvare för att man föredrar kvalitet framför icke-kvalitet.

måndagen den 2:e november 2009

Varning!

Vad du än gör, låt inte dessa två personer komma nära ditt hem.

fredagen den 30:e oktober 2009

Bortglömda expressionistiska guldkorn.

Expressionismen är en stil som tillhör 1900-talet och brukar därför anses vara en del av den "moderna" arkitekturen. En stil som verkar ha passerat nästan obemärkt för de flesta. Det finns inte särskilt många utpräglade exempel på den och nästan alla är lokaliserade till Tyskland. Många av de exempel som brukar räknas upp som en del av stilen liknar dessutom andra mer "modernistiska" stilar som till exempel Bauhaus och ja, helt vanlig funkis. Men det finns några underbara pärlor. Som till exempel Chilehaus i Hamburg av Fritz Höger:


Tänk om den moderna arkitekturen hade tagit mer inspiration av sånt här? Helt underbart:


Och inte ens den mest inbitne post-moderne-modernistiske-modernist-isten skulle kunna hävda att det ser omodernt ut. Vilket brukar vara deras (enda) argument för att få genom vad skit som helst.

Annat exempel hämtar vi från Bremen och Böttcherstraße:







Ett exempel på en fantastisk industribyggnad är Peter Behrens AEG-hall i Berlin:


Den ser ut som schablonbilden av en industribyggnad man kan inte ta miste, det måste vara så, hjärnan skriker industribyggnad vid första anblicken. Vackert, enkelt, stilrent och funktionellt. Vem skulle komma på tanken att göra en vacker och stilren industribyggnad idag?

Det sista exemplet hämtar vi också från Berlin och Borsigturm:



onsdagen den 30:e september 2009

Kubstaden, någon?

Är det här ett skämt? Jag hoppas det men det verkar inte så. I alla fall så väljer jag att behandla det seriöst. Tydligen har de bättre vetande(arkitekterna) bestämt att vi mindre vetande och okunniga vanligt dödliga personer vill ha lyxboende i form av kuber!? För att det passar så bra ihop med våra eh... ...fyrkantiga liv?

"HSB:s vd förklarar varför han tycker att Sandell och Sandbergs hus passar väl in i miljön." Ja och en hög hundbajs passar väl in på en kullerstensgata.

"— De gamla redarvillorna tillhör en svunnen tid. Det är klart att det som produceras idag ser annorlunda ut. Vi har valt detta förslag för att det är lekfullt och tillför något nytt." Varför? Kan någon förklara varför det måste vara så här? Bara för att man gjorde något förr så kan man absolut inte göra det nu? På engelska: "if it ain't broken don't fix it."

Och vad är det man gjorde förr egentligen? Man la ner tid på hantverk och skönhet? Vi har inte tid idag? Så måste vara vi har inte tid att lägga ner tid på sådana onödiga saker som skönhet. Nä istället så gör vi det så avskalat och icke-mässigt som möjligt och kallar det lyxigt. Perfekt! Då tjänar man både tid och pengar.

Vad är det egentligen som är så lyxigt? Det är läget såklart. Hade liknande hus legat i förorten eller i skogen hade det inte varit lika lyxigt.