Kort reflektion: Att lita på sin smak.

Varför har folk så svårt att lita på sin smak när det kommer till vissa saker? När det gäller mat så har alla vuxna en ganska tydlig smak för det de tycker om. Ofta finns det vissa saker som man inte tycker om när man var liten men som man tycker om när man blir äldre. Och alla vuxna människor har en ganska så bra känsla för vad som är bra kvalitet när det kommer till matlagning, detta har med referenser att göra desto mer mat man har ätit desto fler referenser har man skaffat sig. Och därför kan man lättare avgöra huruvida någonting är kvalitativt eller icke. Eftersom mat är något som alla "tvingas utsätta sig för" så har människor generellt många referenser. Men alla vuxna tycker inte om samma sak det har så klart att göra med att alla inte har lika många referenser men även alla har en personlig smak.

Poäng nummer ett: Den som flest referenser har större chans att lyckas skilja på kvalitet och icke-kvalitet.


Poäng nummer två: Jag tror väldigt få skulle laga en maträtt till sig själv enbart utifrån premissen att den är "provocerande", "normkritisk", "utmanande", "gränsöverskridande osv.

Det är inget fel om maträtten är dessa egenskaper ej heller är det tillräcklig för att skapa en tillfredsställande måltid. En god måltid måste skapas utifrån bra råvaror och tidigare kunskap så som recept och så vidare.

Därför skapar vi ofta ett i vår iver att vara nyskapande ett tunnelseende som begränsar där man måste uppfinna hjulet på nytt varje gång. Därför är ett recept, som är kunskap nedtecknad, något som kan vara en del i ett nyskapande. Receptet är något som befriar inte något som begränsar.