Mer om Hagalund

I mitt förra inlägg berörde jag den gamla kåkstaden Hagalund. På hemsidan http://www.hagalundsvanner.com/default.asp kan man läsa om och titta på bilder från gamla Hagalund. Hagalund var ett av de allra första exemplen på förstäder i Sverige. Folk hade det fattigt men om man tittar på bilder så slås man bland annat av att de vackert spröjsade fönstren har klätts med ordentliga gardiner. Något som inte är speciellt vanligt idag, särskilt inte spröjsade fönster. En annan sak är att barnen de allra fattigaste i dåtidens samhälle har finare kläder än de flesta av dagens överklass. De vackra, välutsmyckade, hantverksskickligt utförda husen som var grunden för att även de fattiga kände en trivsel och stolthet. Det känns smått otroligt att det kunde uppföras den här typen bebyggelse, utan bilar släpades material på kärror ett enormt arbete som urfördes efter det ordinarie jobbet, när vi idag måste ha fem arkitkter, sju inredningsdesigners, tjugo olika maskiner och femton polacker för att överhuvudtaget åstadkomma något. Som dessutom inte alls kommer upp i den skönhets och trivsel-klass som husen i Hagalund eller någon annan bebyggelse från den här tiden. Nu när vi har de bästa möjligheterna presterar vi det sämsta resultat.

Här skildras Hagalund av konstnären Olle Olsson:
Ingen konstnär skulle på samma sätt kunna skildra en förort av idag eller för den delen ett kvarter byggt efter dagens modernistiska modell. Kanske är det så att våra ögon känner igen kvalitet, ett äkta hantverk som får en att må bra, som får en att trivas, får en att känna sig stolt.

När man ser att det som idag byggs hus på ett massproducerat vis på ett sätt som inte känns rätt, någonstans har vi kommit vilse, någonstans känns det som vi försöker fuska. Då måste det vara något som är fel, under alla andra tidsperioder från då människan började bygga hus har det alltid känns rätt man skulle aldrig få för sig att säga vilka fula hus man byggde på 1800-talet, 1700-talet eller medeltiden. Husbyggarkonsten har ständigt utvecklats ända fram till funktionalismens genombrott då skedde en kraftig försämring som bara har fortsatt. Man kan inte fuska, sanningen kommer ikapp, man kan inte vinna över naturen på något sätt straffas man alltid när man försöker fuska med naturlagarna.